Hysterin med att HA någon

 Jag sitter just nu och ser på ett avsnitt av "Efter tio" med Malou och Bella och dagens tema var; singel/dejting. Är det ok att dejta flera samtidigt eller har man för bråttom då? Ska man nätdejta eller helt enkelt ragga på krogen? Frågorna är många men de tar inte upp; varför sån hysteri kring att vara "ensam" och att ständigt vara på jakt efter "den rätta"? Jag anser att vi människor aldrig är ensamma, vi har våra syskon, föräldrar, vänner, husdjur som älskar oss och om inte de finns, så finns alltid något större som skapades oss varelser, Universum eller "Gud". Bara för att man är singel, innebär det inte att man är oälskad.
Stockholm är en av världens singel-tätaste städer, det kanske ni redan visste men jag undrar; vad är det för fel på det? Det är väl roligt att vara singel? Jag kan säga (utan att bli alltför privat) att jag är singel idag och har varit det ett tag men det är nu som jag verkligen uppskattar att vara singel. Och förmodligen kommer jag tillåta mig själv att vara singel, jag tänker inte springa runt hysteriskt och ropa: Snälla nån, älska mig! Jag kommer inte bli perfekt, fullbordad eller komplett när jag träffar den som jag ska tillbringa livet med. Jag tycker att resan att hitta sig själv, lära känna alla sina sidor och uppskatta andra saker i livet är mer intressant än resan till Mr Right.