Japp, idag är första dagen på 2 år som jag är arbetslös. Jag hoppades på att hålla mig borta från arbetslösheten längre än så, men det gick inte. Jag har verkligen gett mitt allt inför detta jobbet som jag fann utmanande, roligt och varierande.
Denna hösten har varit en konstig sådan, för jag har varit mycket sjuk med feber, hosta, tappat rösten två gånger, förkylning med mera.
Jag bad om en andra chans, för det är inte något direkt fel på min arbetspresation....ärligt talat så har det bara gått bättre och bättre. Men svaret blev ett starkt NEJ, med tillägg på: "Det skulle bara vara att dra ut på det". VA?!
Jag fick veta idag att mina kollegor är i chock och vill ha kvar mig, de tycker visst om mig och att jag gjorde ett bra arbete har jag fått höra. Det gav mig en viss tröst i allt elände, för det är inte roligt att bli arbetslös, speciellt inte när man känner att motiveringen inte är tillräcklig och dessutom att det är orättvist eftersom man hört hur andra fått vara kvar.
Jag skulle inte i dagsläget anlita detta företaget om jag får för mig att sälja en bostad, för jag vet hur de behandlar sina mötesbokare; som skit på ren svenska och är du sjuk åker du ut med huvudet före. SLUT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar