GetOutOfMyLifeBitch

På en ögonblicks sekund kan min dag gå från bra till förstörd, pajj, fucked up. Har jag nämnt att jag är en känslomänniska? Nähä?? Detta är en mycket negativ grej med att vara känslig, djup, förstående och allmänt mänsklig. Ibland vill jag bara kunna koppla bort den delen av hjärnan och inte bli påverkad av vad som sker för stunden.

Ni som har följt min blogg i vår har nog förstått att jag går igenom en tuff och jobbig period med osjyssta vänner. Hela livet raserades (känns det som) och äntligen har jag kommit på fötter igen. Nu när jag ser någon av dem bubblar allt upp igen, varför måste dem finnas?! Allt går bra för mig när jag bara lever på och inte ser skymten av dem. Det är jobbigt som det redan är, jag behöver inte bli påmind om att två personer som skulle föreställa mina två bästa vänner blev helt fucked up i huvudet och vände ryggen åt mig när jag behövde dem som mest. Jag blev verkligen djupt sårad och jag är fortfarande sårad, så kom inte in i mitt liv igen och förstör allt när jag håller på att bygga upp ett nytt liv utan er. Varför bor människan ens kvar på samma gård som mig?! Du flyttade hit för att jag bodde här, nu när du fuckad upp allt så kan du dra dit där du kom ifrån, du hör inte hemma här. Och det är allt vad jag har att säga om den saken, som Forrest Gump sa.