Längtan är över

Det tog bara sex år innan jag äntligen gjorde den :) Jag var 20 år och pluggade på högskolan i Halmstad när jag började fundera kring en tatuering. En tjej i klassen som jag pluggade ihop med hade en tatuering och under många år har jag sett min bror forma sin kropp till ett konstverk, jag tänkte; "Kan dem så kan jag" och sen började letandet efter det perfekta motivet. Jag kollade i brorsans tattoo-tidningar, kollade i flera olika studios runtomkring i landet och massor av timmar på nätet. Till slut hittade jag den och det sa bara klick. Det stämde så bra med hur jag är som person och detta är något som jag kan bära med mig hela livet ut, ett bevis på allt man gått igenom här i livet, sorg, kärlek, medgångar och motgångar. Denna tattoon betyder så oerhört mycket för mig och det är värt smärtan. I ca tre timmar höll vi på och under tiden sjöng vi både med i låtar på radion, diskuterade kärleksproblem och hade lite Ullaredsskvaller. Att det kunde vara så trevligt att tatuera sig kunde jag aldrig tro. Tyckte att konturer kändes mycket ibland på vissa ställen, men när skuggning och i fyllning skulle göras fanns det ingen mindre grad på smärtan; det var 1000% smärta hela tiden. Men jag är så sjukt glad att jag äntligen gjort det! Nästa vecka på onsdag är det final touch, sen har jag vingar för resten av mitt liv.