Sitter med en stor kopp tea mellan händerna och sörplar medan jag tänker på does and dont's när det gäller bloggning. En bloggare ska enligt normen vara personlig (ibland) men inte privat, det är vad jag har läst ifrån de med mer belästa bloggar anser. Men jag håller faktiskt inte med, ibland kan man väl få vara lite privat samtidigt som man är personlig?! Som till exempel innan i mitt förra inlägg, då jag delade med mig till er att jag är ett kärleksbarn. Ett barn som föräldrarna inte egentligen hade tänkt skaffa (för att de hade föreställt sig att ha ett visst antal barn) men med tiden kände att de ändå ville ha en till bebis att gosa med. Visst, jag lägger upp mina blogginlägg via Facebook och väldigt många av mina vänner kan läsa om detta. Men vad gör det om jag bjuder på mig själv och faktiskt delar med mig om något riktigt ur mitt liv, istället för bara skriva om vilka kläder jag har på mig idag eller vilket smink som jag gillar? Riktigt djupa grejer kanske man inte ska dela med sig i en blogg, om den inte är anonym förstås och det är en sak jag är riktigt säker på i alla fall. Jag driver en blogg där jag skriver om vad jag gillar och inte gillar, mitt liv. Och därför tror jag att jag inte kan följa normen utan att bli lite privat. För mina åsikter, livserfarenheter, känslor spelar alltför stor roll i mitt liv och det kan jag bara inte skuffa undan. Ni mina läsare, blir allt fler och jag vill vara äkta för er. Varje gång jag klickar in på blogg-statistiken får jag ett brett leende och det är så vansinnigt roligt. Att jag har så många läsare redan kan jag inte riktigt förstå, det känns overkligt. Tack, ni fina läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar