Feminina skavanker

Okej, nu har det blivit lite alltför många allvarliga inlägg här i bloggen. Ni läsare får ju inte tro att jag har gått och blivit skvatt galen, som man säger på småländska. Men det är en sak ni kära läsare ska veta och förstå om mig; jag vibrerar av massa känslor.
Den dörren öppnades när jag antogs till teaterlinjen på gymnasiet, sen dess har den varit omöjlig att stänga! Folk kanske kan tycka att jag är väldigt dramatisk av mig som känner så mycket och inte är rädd för att visa det. Ja, jag är en öppen bok. Tex om jag gillar någon så syns det så tydligt, enligt vissa som känner mig väl. Jag själv märker det tydligt efter ett par glas vin...då vågar jag visa det offentligt.
Jag har alltid varit en pojk/flicka, men i dessa tider förbannar jag mig själv för att den feminina sidan tar över och känslor flyger åt alla möjliga håll. Varför kan jag inte bara få vara det minsta lite cool, ta det som det kommer och hänga på.
Nej, nej...det går ju inte. Allt måste analyseras och varje detalj ska minst ältas X antal gånger för att den grejen ska vara ur vägen. Fan också, jag önskar att jag vore en karl!